James Fejk

Ja, jag erkänner, jag är lite efter. Men just nu håller jag på att läsa James Freys "Tusen små bitar". I kort kan man säga att den handlar om en kille som hamnar på torken efter ett hårt och långvarigt blandmissbruk. Anledningen till att den blivit en sådan succé är givetvis att boken är självbiografisk - av någon anledning är det alltid extra kittlande att läsa vissa sorters skildringar när man vet att de är sanna (tänk Marilyn). Precis innan jag började läsa boken råkade jag se en rad i DN Kultur där det stod att det framkommit att James tydligen inte hade varit helt sanningsenlig i boken. Visst, fy skäms på James, men vafan, kunde man inte fått leva i illusionen att allt var sant? Eller så kunde jag väl åtminstone ha fått hinna läsa ut bokskrället innan jag fick reda på att dear James har skarvat lite. Jag bryr mig inte särskilt mycket om de moraliska aspekterna (de bästa historierna är alltid lite saltade) men det är irriterande att läsa en bok som utger sig för att vara sann när man vet att det inte är så. Nu ligger jag bara och tänker på vilka delar som är sanna och vilka som är påhittade.

Det var The Smoking Gun som gjorde avslöjandet i januari i år och här kan man läsa mer om hur det gick till. (Här står förvisso mer detaljerat om vilka passager i boken som är osanna men jag orkar inte läsa all den där texten. Jag läser så mycket på jobbet att jag slipper sånt när jag är ledig.)

En pikant detalj i hela historien är ju att Oprah Winfrey utsåg den till en av sina bokklubbsböcker. Enligt TSG var "Tusen små bitar" USA:s näst mest sålda bok under 2005, och majoriteten av böckerna som såldes under året såldes efter att Oprah tipsat om den. När det kom fram att James bättrat på sin livshistoria ganska avsevärt, försvarade Oprah boken, men häromdagen drog hon tillbaka sitt stöd och sade sig ha blivit lurad.

Ja, det kan inte vara lätt att vara Oprah. Hennes liv ligger i händerna på miljontals amerikanska hemmafruar och då kan man minsann inte ställa upp på vad som helst.

(Det finns även uppgifter om att James slarvat med/ljugit om återgivningen av behandlingsprogrammet som han gick - varför gör man sånt? Förstår man inte att sånt kommer ut, förr eller senare?)

On demand

Ok, jag skriver. Fast det är lite emot mina principer. Mest för att vissa personer strävar efter att göra någon form av statements när de fyller i sånt här. Men även för att jag är så usel på det. Jag är inte bra på att ha favoritsaker (filmer, böcker, caféer, klädmärken, whatever).

Fyra jobb du haft i ditt liv:
1. McDonald's McDonald's McDonald's McDonald's. (Jag har faktiskt jobbat på fem olika McDonald's-restauranger fast jag har bara varit anställd på tre.)
2. Montör och kvalitetskontrollant (!) av automatiska dörröppnare
3. Frukostvärdinna
4. Servitris

Fyra filmer som du kan se om och om igen:
Jag tvivlar på att det finns fyra filmer som jag sett om och om igen. Just nu kan jag inte ens komma på en endaste film som jag har sett flera gånger. Jag är helt enkelt inte typen som ser filmer två gånger, än mindre om och om igen.

Fyra platser där du bott:
1. Landskrona
2. Lund
3. Poitiers, Frankrike
4. Montréal, Kanada

Fyra tv-program du älskar att se:
1. Oprah Winfrey
2. Grey's Anatomy
3. Scrubs*
4. SATC*
*Jag älskade dem när jag inte hade sett alla avsnitten. Så egentligen älskar jag bara de två förstnämnda programmen.

Fyra platser där du varit på semester:
1. Jyväskylä
2. Hurghada (hu!)
3. Franska rivieran
4. New York

Fyra websidor som du besöker dagligen:
1. Kommunens hemsida (kommunen där jag jobbar)
2. Aftonbladet
3. Svenska Dagbladet
4. Min webmail
(Bloggarna har fått stryka på foten sen jag började jobba, men då har jag desto mer att läsa när jag kollar dem.)

Fyra av dina älsklingsrätter:
1. Det mesta som någon annan lagar åt mig
2. Moules frites
3. Anything som L bakar till fikapausen på eftermiddagen
4. Risotto

Fyra platser där du hellre skulle befinna dig just nu:
1. Hos familjen
2. Lund
3. San Fransisco
4. Paradisö
(Men jag måste tillägga att jag trivs rätt bra där jag är.)

Hollywood-inavel

Ha, det är verkligen mycket kortare resväg till jobbet numera. Det är nog det bästa med flytten än så länge. Jag har lite svårt att vänja mig vid tanken på att jag faktiskt bor här, men det går väl över. Jag flyttade i helgen alltså. Nu bor jag mitt i stenstan. Man ser inte vad det är för väder när man vaknar, för husen är så höga och stadsmässiga. Min kollega sade att detta är gamla arbetarbostäder. Fram tills ganska nyligen fanns det tydligen bara små trånga ettor här. Det är dock inget man märker av nu. Lägenheterna är dyra som attan och folk slåss på visningarna, more or less.

Det är så mycket folk på gatorna här. Min vana trogen sprang jag till tåget i morse, fast jag upptäckte snabbt att det är svårt att göra det lika obemärkt och diskret som på Gärdet.

Försökte lyssna på Bright Eyes på tåget, men satt hela tiden och tänkte på att Conor Oberst varit ihop med Michelle Williams (Jen i "Dawson's Creek") som numera är ihop med Heath Ledger (de fick en unge typ nyss) som har varit ihop med Naomi Watts som är ihop med Liev Schreiber som sägs ha varit ihop med Kristin Davis... och så vidare. Framförallt funderade jag på att Conor och Michelle har dejtat. Lustig kombo på nåt sätt. Teenage Angst och shamporeklam i ett.

Hatkärlek

Hata: folk som sätter sig på sätet rakt framför mig på pendeltåget och kastar gnälliga blickar på mig för att jag sträcker ut benen, TROTS att det finns hur många andra platser som helst. NÄR ska folk lära sig att man sätter sig diagonalt framför andra, inte rakt framför andra (i mån av plats, givetvis). Det är skitstörigt att inte kunna sträcka ut benen.

Älska: bra filmer! Senast sedda bra filmer inluderar "Crash" och "Capturing the Friedmans". Se!

Patrick Dempsey

Jag lyckades tämligen enkelt övertala N att börja kolla på "Grey's Anatomy". Efter att vi kollat fem minuter av första ansnittet konstaterade N ganska nöjt att Dr Shepherd var väldigt manlig (underförstått: serien är värd att följas). Ungefär fem sekunder senare utbrister hon: "Det är ju Patrick Dempsey från "Can't buy me love"! Efter det är det helt omöjligt att se på honom med samma ögon igen. Bilden nedan talar för sig själv. Brrr.

Extra! Extra! Tone på pastadejt!

Kändisspaningsfacit efter promenad på Gärdet och Djurgården: Anders Timell, Sara Sommerfeldt och Tone Bekkestad med sin partner från Let's Dance. De sistnämnda käkade på pastastället i Fältis. Vi såg också ungefär en miljon glada hundar som var ute på vift på Gärdet samt ett gäng ryttare på ulliga ponnisar. Det var även ungefär en miljon stockholmare som var ute på söndagspromenad med obligatorisk fika. Smockfullt överallt.

Snar flytt

I dag hade vi vår potentiella hyresgäst här. Han verkar ha bott både svart och i tredje hand, så ett vitt boende, även om det är i andrahand, framstår nog som rena drömmen för honom. Personligen hade jag blivit sjukt nöjd om någon erbjudit mig att hyra den här lägenheten. Det är ett fräscht boende, bra läge, bra kommunikationer och schysst förening - quel bargain.

Lägenheten vi ska hyra har också superläge (fast på ett annat sätt än R:s). Häromdagen upptäckte jag att det dessutom är jättenära till boxningsklubben som jag tänkte börja på, vilket är ännu en anledning att börja träna snart. En positiv bieffekt av flytten är ju att jag förhoppningsvis kommer att få lite bättre koll på Stockholms geografi. Nu rör jag mig typ på Gärdet, Östermalm och i city, medan allt annat är som svarta hål på kartan (Kungsholmen är klart läskigast). Ja, Söder klarar jag mig väl hjälpligt på också, eftersom det är en del rolig shopping där. Men på det stora hela har jag väldigt dålig koll på hur saker och ting hänger ihop, antagligen p.g.a. att jag föredrar tunnelbana framför buss. Buss är så opålitligt. Tunnelbana rules.

The Fucking Fulfords

I pity you, eftersom du troligtvis missade "The Fucking Fulfords" på kanal ett i fredags. Kolla här. En överklassman vars förfäder bott på samma ägor sedan det ruttna gamla 1200-talet (betänk! 1200-talet! Då hade Sverige knappt kommit in i medeltiden) går med på att vara med i en dokumentär där hans familj säljs in som aristokratins motsvarighet till the Osbournes. Varför? Knappast nya pengar här inte. Nej, anledningen är att Fulfordfamiljen är "rich in assets but poor in cash". Fulfordfamiljen har typ jordklotets största hus och det går sönder as we speak. Tapeterna flagnar från väggarna, taket läcker in och hundarna slickar på besticken i diskmaskinen. Bland annat.

Bland en svärm av labradorer och en hop med ruttna möbler med fladdermusbajs på bor alltså Francis Fulton med sin fru och deras fyra odrägliga ungar. Barnen är lite för tjocka för sitt eget bästa och svär och slåss hela tiden (precis som Osbournes alltså). De sitter i dyrbara soffor från obestämbart århundrande och kollar på The Simpsons. De spelar squash i en slags enorm hall med träsniderier från Tudortiden och limmar ihop skiten när de slår sönder sniderierna.

Frun i huset har fullt upp med att mota förfallet så gott det går. Francis Fulford om sitt äktenskap: "I was here, she was here. Cost me five meals to get engaged. Bloody good value. Cheaper than a housekeeper." Jag tror inte man ser mrs Fulford utan förkläde en enda gång under programmet.

Francis Fulford är en livs levande citatmaskin. Han delar villigt och oförblommerat med sig av sina fördomar och lägger sedan upp världens garv. Tyskar och fransmän har han absolut inget till övers för, precis som det anstår den engelska överklassen. För ca 300 år sen, vill säga. Han håller stenhårt på den förstfödde sonens rätt till ägorna, vilket innebär att tvillingdottern inte kommer att få ett nickel av ägorna som hennes tvillingbror får. Tough luck, helt enkelt. Det är så man håller ihop marken. Frågan är naturligtvis vad som kommer att hända med det enorma huset i framtiden. Fulford har inte ett korvöre över till reparationer, men håller sig ändå med ett obestämbart antal hundar, en Landrover och privatskola till barnen. När frugan vinner 13 000 spänn på hästar så drar hon till London på lyxweekend. På något konstigt sätt vägrar familjen att inse att de är fattiga. Släkten Fulford har levt i pompa och ståt ända fram till 1800-talet, och detta är inget annat än en tillfällig svacka. Francis skrockar: "I wouldn’t call this a crisis point. One of my ancestors was hung, drawn and quartered in 1463. That’s what I call a fucking crisis point."

Man kan inte annat än förundras över denne fantastiskt snobbige man och hans fullkomliga förtröstan till att allt ordnar sig till det bästa, bara man gör som man alltid gjort. Det konceptet har ju onekligen fungerat förut. Samtidigt undrar man hur han lyckas framhärda i sin övertygelse när huset går sönder framför ögonen på honom, och expert efter expert säger åt honom att det snart är för sent att göra något åt saken. En metalldetektor för att hitta gömda skatter kan helt enkelt inte vara den optimala lösningen.

Se programmet om det går i repris. Du blir inte besviken. Varken min text eller bilden gör Fulford rättvisa.

Stars Without Makeup

YES! Äntligen programmet som kommer att revolutionera samhället - "Stars Without Makeup"!

Lägenhet på g

Jag skulle skriva en massa bra grejer om "Grey's Anatomy", men nu började jag tänka på vår eventuella flytt till en kompis lägenhet. Den är tio kvadratmeter större än den nuvarande lägenheten (ok, typ alla lägenheter är större än denna) och framförallt ligger den väldigt nära pendeltågsstationen. Jag skulle kunna sova en kvart extra på morgonen! Och den har diskmaskin! Men det är först en massa detaljer som måste ordnas, t.ex. att ragga upp någon som vill hyra vår lägenhet och att fastställa hur pass mycket vi skulle få betala i hyra. Den främsta nackdelen är att jag måste flytta igen - jag som svor på att inte flytta på bra länge igen. Jag kan lätt föreställa mig min kära mor dra en lättnadens suck över att hon slipper hjälpa till vid flytten. Avstånd har sina fördelar ibland.

---> Meredith Grey lives in a very big house. I don't. Boohoo.

Årets första inlägg

Nu har det varit både jul och nyår och sen är det trettonhelgen och sen kommer jag inte att vara ledig igen förrän till påsk. I APRIL. Vuxenlivets kontorstider suger ibland. Och varken mina semesterdagar eller min lön kommer att räcka till allt jag vill göra och det värsta är att jag oroar mig för detta i förväg trots att inget faktiskt är bestämt än. Och precis när jag kommer att ha byggt upp en stabil ekonomi så slutar mitt vikariat och då är det bara att börja om från början. Finns det något sätt att bli oumbärlig på jobbet på ungefär fyra månader? Nja.

Jag brukar inte avge några nyårslöften, men jag tror ändå att jag ska lova mig själv att ta körkort (det skulle kännas vuxet och bra). Eventuellt även att återuppta boxningen. Tack och lov röker jag inte, så det är ett löfte mindre som jag skulle kunna avge och inte lyckas hålla.

Gott nytt år till alla som läser.