I pity you, eftersom du troligtvis missade "The Fucking Fulfords" på kanal ett i fredags. Kolla här. En överklassman vars förfäder bott på samma ägor sedan det ruttna gamla 1200-talet (betänk! 1200-talet! Då hade Sverige knappt kommit in i medeltiden) går med på att vara med i en dokumentär där hans familj säljs in som aristokratins motsvarighet till the Osbournes. Varför? Knappast nya pengar här inte. Nej, anledningen är att Fulfordfamiljen är "rich in assets but poor in cash". Fulfordfamiljen har typ jordklotets största hus och det går sönder as we speak. Tapeterna flagnar från väggarna, taket läcker in och hundarna slickar på besticken i diskmaskinen. Bland annat.
Bland en svärm av labradorer och en hop med ruttna möbler med fladdermusbajs på bor alltså Francis Fulton med sin fru och deras fyra odrägliga ungar. Barnen är lite för tjocka för sitt eget bästa och svär och slåss hela tiden (precis som Osbournes alltså). De sitter i dyrbara soffor från obestämbart århundrande och kollar på The Simpsons. De spelar squash i en slags enorm hall med träsniderier från Tudortiden och limmar ihop skiten när de slår sönder sniderierna.
Frun i huset har fullt upp med att mota förfallet så gott det går. Francis Fulford om sitt äktenskap: "I was here, she was here. Cost me five meals to get engaged. Bloody good value. Cheaper than a housekeeper." Jag tror inte man ser mrs Fulford utan förkläde en enda gång under programmet.
Francis Fulford är en livs levande citatmaskin. Han delar villigt och oförblommerat med sig av sina fördomar och lägger sedan upp världens garv. Tyskar och fransmän har han absolut inget till övers för, precis som det anstår den engelska överklassen. För ca 300 år sen, vill säga. Han håller stenhårt på den förstfödde sonens rätt till ägorna, vilket innebär att tvillingdottern inte kommer att få ett nickel av ägorna som hennes tvillingbror får. Tough luck, helt enkelt. Det är så man håller ihop marken. Frågan är naturligtvis vad som kommer att hända med det enorma huset i framtiden. Fulford har inte ett korvöre över till reparationer, men håller sig ändå med ett obestämbart antal hundar, en Landrover och privatskola till barnen. När frugan vinner 13 000 spänn på hästar så drar hon till London på lyxweekend. På något konstigt sätt vägrar familjen att inse att de är fattiga. Släkten Fulford har levt i pompa och ståt ända fram till 1800-talet, och detta är inget annat än en tillfällig svacka. Francis skrockar: "I wouldn’t call this a crisis point. One of my ancestors was hung, drawn and quartered in 1463. That’s what I call a fucking crisis point."
Man kan inte annat än förundras över denne fantastiskt snobbige man och hans fullkomliga förtröstan till att allt ordnar sig till det bästa, bara man gör som man alltid gjort. Det konceptet har ju onekligen fungerat förut. Samtidigt undrar man hur han lyckas framhärda i sin övertygelse när huset går sönder framför ögonen på honom, och expert efter expert säger åt honom att det snart är för sent att göra något åt saken. En metalldetektor för att hitta gömda skatter kan helt enkelt inte vara den optimala lösningen.
Se programmet om det går i repris. Du blir inte besviken. Varken min text eller bilden gör Fulford rättvisa.
2 kommentarer:
Strålande referat av ett fantastiskt program som även jag hade turen att bevittna. Jävlar vad jag garvade när han bräkte om att problemet med usa var att dom egentligen bara var ett pack tyskar, och därför feta och korkade.
Haha, ja just det. Som sagt, en veritabel citatmaskin.
Skicka en kommentar