Kulisserna och hela formgivningen av det nya Jeopardy är superfult. "Nä vi tänkte att det vore fräscht med en inredning som påminner om designen på Nokia 3210. Frågeskyltarna kan väl se ut ungefär som ett sms-fönster, det känns som ett ungdomligt grepp. Och det behöver egentligen inte synas vad deltagarna heter, det är det ändå ingen som lägger på minnet."
Inte nog med att Adam ska försöka vinna över pensionärsdamernas hjärtan, han måste dessutom vara en sjukt bra programledare för att kompensera för sin fula arbetsplats.
6 februari 2006
2 februari 2006
GUBBE
Allt är gubbens fel. Min planering är helt spräckt. Jag har så j-a mycket att göra just nu att jag inte kan slappna av och vara ledig när jag kommer hem och jag orkar inte sitta jobba över eftersom jag är sjuk och egentligen skulle behöva vara ledig och kurera mig.
Jag ska producera en miljon tabeller i SPSS och vara ansvarig för kvalitetsmärkning och planera gruppresa till Kbh och genomföra 16 intervjuer de närmsta elva dagarna och skriva minnesanteckningar till alla dessa förbannade intervjuer och 13 av dessa intervjuer ska utvärderas i en rapport som i förlängningen kanske leder till att någon blir avsatt från sin chefspost (och det kommer jag att vara indirekt ansvarig för) och de resterande intervjuerna ska sammanställas tillsammans med ett gäng andra intervjuer som jag redan gjort och den kartläggningen ska ligga till grund för en nyinrättad tjänst och jag ska göra en tillståndshandbok och handlingsplan för socialförvaltningen och göra reklam och kalla till informationsmöte till en utbildning och dessutom hantera alla klagomål som inkommer till socialförvaltningen och leka detektiv och försöka ta reda på vad folk egentligen vill med sina klagomål och vilka verksamheter de egentligen klagar på. Jag har dessutom råkat fucka upp alla klagomålens diarienummer så nu måste jag göra om hela mitt fina Excelark och det blir nog helt enkelt droppen som får bägaren att rinna över. Om inte staben tar ansvar för rutinerna kring sin FÖRBANNADE klagomålshantering nån gång så blir jag galen.
Och det var detta jag såg fram emot när jag pluggade. Jesus. Nu ska jag gå och försöka komma på fina, metodologiskt och psykologiskt riktiga frågor att ställa till mina 13 intervjupersoner (intervjuer som alltså kanske leder till att nån får sparken, vilket inte kan nog understrykas).
Just det ja, gubben. Han beställde ett uppdrag en månad innan deadline. Jag har nu lyckats skjuta upp dödens datum en vecka - jag begriper inte hur han tänker - hur skulle man kunna bli klar med en utvärdering på en månad?! Jag blir sur på min chef också, som inte kan säga ifrån och ha regler för hur långt i förväg man måste beställa utredningar. Men eftersom jag är "ung och hungrig" så går väl allt för sig, kantänka.
Förutom att gubben har noll framförhållning så retar det mig till max att han tror att jag är nån slags bimbo. Jag råkade ställa en korkad fråga vid ett inledande möte med honom, och sedan råkade han komma på mig med att applicera mascara när jag var sen till ett möte (och så skämtade jag lite med honom en gång och det uppskattade han inte). Hela hans kroppsspråk fullkomligt skriker "jag har inget förtroende för dig" och jag hatar honom. Men han ska få se. Han ska få en jävligt kvalificerad utvärdering på sitt bord och sen kan han kräla i stoftet.
Jag ska producera en miljon tabeller i SPSS och vara ansvarig för kvalitetsmärkning och planera gruppresa till Kbh och genomföra 16 intervjuer de närmsta elva dagarna och skriva minnesanteckningar till alla dessa förbannade intervjuer och 13 av dessa intervjuer ska utvärderas i en rapport som i förlängningen kanske leder till att någon blir avsatt från sin chefspost (och det kommer jag att vara indirekt ansvarig för) och de resterande intervjuerna ska sammanställas tillsammans med ett gäng andra intervjuer som jag redan gjort och den kartläggningen ska ligga till grund för en nyinrättad tjänst och jag ska göra en tillståndshandbok och handlingsplan för socialförvaltningen och göra reklam och kalla till informationsmöte till en utbildning och dessutom hantera alla klagomål som inkommer till socialförvaltningen och leka detektiv och försöka ta reda på vad folk egentligen vill med sina klagomål och vilka verksamheter de egentligen klagar på. Jag har dessutom råkat fucka upp alla klagomålens diarienummer så nu måste jag göra om hela mitt fina Excelark och det blir nog helt enkelt droppen som får bägaren att rinna över. Om inte staben tar ansvar för rutinerna kring sin FÖRBANNADE klagomålshantering nån gång så blir jag galen.
Och det var detta jag såg fram emot när jag pluggade. Jesus. Nu ska jag gå och försöka komma på fina, metodologiskt och psykologiskt riktiga frågor att ställa till mina 13 intervjupersoner (intervjuer som alltså kanske leder till att nån får sparken, vilket inte kan nog understrykas).
Just det ja, gubben. Han beställde ett uppdrag en månad innan deadline. Jag har nu lyckats skjuta upp dödens datum en vecka - jag begriper inte hur han tänker - hur skulle man kunna bli klar med en utvärdering på en månad?! Jag blir sur på min chef också, som inte kan säga ifrån och ha regler för hur långt i förväg man måste beställa utredningar. Men eftersom jag är "ung och hungrig" så går väl allt för sig, kantänka.
Förutom att gubben har noll framförhållning så retar det mig till max att han tror att jag är nån slags bimbo. Jag råkade ställa en korkad fråga vid ett inledande möte med honom, och sedan råkade han komma på mig med att applicera mascara när jag var sen till ett möte (och så skämtade jag lite med honom en gång och det uppskattade han inte). Hela hans kroppsspråk fullkomligt skriker "jag har inget förtroende för dig" och jag hatar honom. Men han ska få se. Han ska få en jävligt kvalificerad utvärdering på sitt bord och sen kan han kräla i stoftet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Vem är det som skriver all denna nonsens?
- Andrea
- Skåning som bor i Stockholm sedan juni 2005. Har ett jobb som skulle kunna vara riktigt bra men som oftast innebär alldeles för mycket pappersadministration.