Eller: meningslösa insikter i en överbelånad akademikers liv som kommunal tjänsteman.

1 januari 2006

Årets första inlägg

Nu har det varit både jul och nyår och sen är det trettonhelgen och sen kommer jag inte att vara ledig igen förrän till påsk. I APRIL. Vuxenlivets kontorstider suger ibland. Och varken mina semesterdagar eller min lön kommer att räcka till allt jag vill göra och det värsta är att jag oroar mig för detta i förväg trots att inget faktiskt är bestämt än. Och precis när jag kommer att ha byggt upp en stabil ekonomi så slutar mitt vikariat och då är det bara att börja om från början. Finns det något sätt att bli oumbärlig på jobbet på ungefär fyra månader? Nja.

Jag brukar inte avge några nyårslöften, men jag tror ändå att jag ska lova mig själv att ta körkort (det skulle kännas vuxet och bra). Eventuellt även att återuppta boxningen. Tack och lov röker jag inte, så det är ett löfte mindre som jag skulle kunna avge och inte lyckas hålla.

Gott nytt år till alla som läser.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Boxning är räddningen. Både mentalt och fysiskt. Längtar till på måndag då Narva drar igång sina pass igen.

Andrea sa...

Tänkte faktiskt börja där.

Vem är det som skriver all denna nonsens?

Mitt foto
Skåning som bor i Stockholm sedan juni 2005. Har ett jobb som skulle kunna vara riktigt bra men som oftast innebär alldeles för mycket pappersadministration.

Gammalt skit