Eller: meningslösa insikter i en överbelånad akademikers liv som kommunal tjänsteman.

7 november 2005

"Jag vill bli en ampis"

Man lär sig konstiga saker när man kollar på Discovery. I går kväll sändes en dokumentär om body dismorphia (på svenska hette dokumentären Att lida av förvrängt kroppsbildssyndrom), ett syndrom som i korthet går ut på att man är fullkomligt övertygad om att man skulle känna sig som en lyckligare människa om man fick amputera en viss kroppsdel.

De intervjuade en kvinna som lugnt och sansat satt och sade att hon ville operera bort båda benen ovanför knäna och att hon hade övat inför denna nya livssituation genom att använda rullstol i hemmet. Det är fullkomligt obegripligt. Hur kan man säga (och mena det) att underbenen inte känns som en del av ens kropp? Att man är obalanserad och inte kommer att känna sig i balans förrän man avlägsnat sina ben?

Det verkar dock inte råda några tvivel om att dessa människor verkligen menar det de säger, eftersom det förekommer att folk skadar sig själva för att få till stånd amputationer. Det märkliga är att de inte har andra störningar, utan verkar fullt normala i övrigt.

Jag fattar inte det här. Var detta verkligen en riktig dokumentär? Är människor så här pass konstiga?

2 kommentarer:

Pellen sa...

Lätt att det finns såna mänskor. Och om du känner ett tvång att kolla närmre, så finns dom här:

http://www.bmezine.com/

Andrea sa...

Hm, jag vet inte riktigt om jag vågar kolla. Men jag kommer naturligtvis göra det ändå.

Vem är det som skriver all denna nonsens?

Mitt foto
Skåning som bor i Stockholm sedan juni 2005. Har ett jobb som skulle kunna vara riktigt bra men som oftast innebär alldeles för mycket pappersadministration.

Gammalt skit