Eller: meningslösa insikter i en överbelånad akademikers liv som kommunal tjänsteman.

8 november 2005

Första dagen

Tre personer har idag frågat mig om jag är praktikant. ung ser jag inte ut. Jag ska faktiskt vara projektledare, thank you very much!

Min sommarjobbschef ringde och berättade vilka bra referenser han hade gett mig till min nya chef. "Tack", sade jag. "Man ska hjälpa varandra om man kan", sade han. Sen frågade han om jag kunde jobba på torsdag kväll. HAN ÄR EN FUL FISK. Jag kommer att vara så himla död på fredag. Och Stella McCartney-premiären missar jag också. Det är nästan så att jag borde få extra betalt p.g.a. det.

5 kommentarer:

Andrea sa...

Nej, inte när man är 26.

Anonym sa...

På mitt förra kontor trodde folk att jag var praktikant i flera år, men vilka praktikanter är så långvariga?

Min chef var iofs rätt rolig när jag beklagade mig: "Det är väl inte mitt fel att du ser ut som en praktikant"

Att se ut som en praktikant liksom. Skapar en helt ny värld av utseenden.

Anonym sa...

ok men lyssna här: när jag var på min första lärarpraktik (22 år gammal)på en mellanstadieskola frågade en lärare mig i personalrummet om jag var praoelev?

Andrea sa...

HAHAHA, jag är inte ensam!!!

Anonym sa...

inte exakt samma sak men lite relaterat, när jag köpte snus åt min man (plus en banan o en påse bridgeblandning) häromveckan så fick jag visa leg! det var kul. jag är strax 32...

Vem är det som skriver all denna nonsens?

Mitt foto
Skåning som bor i Stockholm sedan juni 2005. Har ett jobb som skulle kunna vara riktigt bra men som oftast innebär alldeles för mycket pappersadministration.

Gammalt skit