Final Hour

Himlen och vattnet smälte samman i mörkblått och ljuset från fasaderna återspeglades i de små vågorna. Träplankorna var mörka och blöta efter regnet och längs kajen låg mystiska gamla båtar som inte längre användes till fiske eller bogsering. Vi slog oss ner på en bänk strax utanför konsertområdet och tjuvlyssnade på Lauryn.


Idag stod det i tidningen att hennes röst inte riktigt höll måttet, but I beg to differ. Hur som helst sjunger en dålig Lauryn fortfarande bra mycket bättre än de flesta andra.

Vid midnatt kryssade vi fram bland hemvändande festivalbesökare och slank in på Riche för att dricka öl, lyssna på musik och beundra Carl Milles gipsfigurer i taket.

Gänget från Pet Sounds spelade skivor i Lilla Baren. Det var första gången jag var där och det var ungefär som man kunde tänka sig. Bra musik, mycket öldrickande, många popmänniskor, ett gäng kreddkåta personer och några musikskribenter. Nu har jag sett Fredrik Virtanen live. Inte så att jag tänker anteckna det i min kalender, men jag reagerade på att han var mycket längre än jag trodde. Lustigt nog skrev han nyligen om sin längd i bloggen.

På fredag är det Timbuktu och Damn!:s tur att spela och jag tror vi ska dit och tjuvlyssna igen. Om du är i Stockholm på lördag så tycker jag att du ska åka till Skeppsholmen och tjuvlyssna på Robyn och Blacknuss. Själv är jag i Finland då.