Eller: meningslösa insikter i en överbelånad akademikers liv som kommunal tjänsteman.

26 juni 2005

"Jesus is still my homeboy"

Lite sömnigt Springsteenskvaller innan jag törnar in. Det var kul att gå på konsert men eftersom jag inte känner till Springsteens musik så var det lite trist ibland. Det kändes som om alla runt omkring mig var med i en klubb vars regler jag inte kände till.

Det spelades tydligen två låtar som var väldigt oväntade och som var smått sensationella, åtminstone för en inbiten fan. Det var "Walk Like a Man" (som inte spelats live sedan 1988) och "Blinded by the Light". Om det nu mot förmodan är någon som är en inbiten fan så kan denna någon sålunda vara avundsjuk på mig. Det var dock bortkastat med sådana rariteter på mig. Den i mitt tycke roligaste stunden var när hela Hovet sjöng "Helan går" för mr Bruce.

Var ganska trött efter fredagens begivenheter och var farligt nära att somna i slutet av mitten på konserten, då jag inte kände igen en enda låt. Det, mina kära vänner, hade varit en dyr tupplur. Blev som tur var uppiggad av Bruces braiga mellansnack. Nu är det dock sovdags.

Inga kommentarer:

Vem är det som skriver all denna nonsens?

Mitt foto
Skåning som bor i Stockholm sedan juni 2005. Har ett jobb som skulle kunna vara riktigt bra men som oftast innebär alldeles för mycket pappersadministration.

Gammalt skit