Den gångna helgen

Nu har jag tillbringat min första helg i den kungliga hufvudstaden. Vädret kunde ha varit bättre, särskilt eftersom tiden till stor del fördrevs på en båt. Lördag förmiddag ägnade vi mest åt att läsa DN och packa, och vid två-tiden blev vi hämtade av Fredric och Katarina. Vi styrde kosan mot Systembolaget där killarna hade beställt en monstruöst stor Moët & Chandon i present till Anders. Lådan där flaskan förvarades döptes raskt till spädbarnskistan och sen gick vi in på Prisextra och handlade lunch.

Vi var sex personer i bilen och jag som satt i baksätet blev smått irriterad på Robert när han frågade om han kunde flytta bak sitt säte litegrann, medan vi fyra där bak inte kunde röra vare sig armar eller ben. Hela vägen till Vaxholm satt jag och tänkte tvångstankar om att dörren skulle flyga upp (eftersom jag satt helt inpressad i den) och jag skulle trilla ut och dö. Sen kom Frans på den geniala idén att man faktiskt kunde låsa dörren.

Jag klarade mig oskadd hela vägen fram till Vaxholm där vi kunde lasta ombord våra grejer på båten (Roberts föräldrars båt). Vi åkte tillbaka till Stockholm, men vattenvägen denna gång. Vi åkte in i Djurgårdskanalen och stannade sedan utanför Sjöhistoriska och lunchade på fyllda baguetter och rosé. Det var mulet och inte så överdrivet varmt, men det regnade åtminstone inte. Sen tuffade vi vidare och på vägen till Värmdö kom vi ifatt Peter, Anna och Måns på Peters pappas jättestora segelbåt.

Efter att vi lagt till och snabbt bytt om inför kvällens fest förfestade vi lite på segelbåten. Anders, kvällens värd, tillika födelsedagsbarn, undrade var vi blev av och kom ner till båtarna. Efter lite mer rosévin gick vi upp till huset. På vägen korsade vi en hage med två söta små ponnier, vars ägarinna varnade oss för dem. Den lilla bruna ponnyn kunde få för sig att sparka en eftersom den troligen led av mindervärdeskomplex. Jag tror att det var flera av festdeltagarna som fick uppleva detta på nära håll senare under kvällen.

Vi trillade in ganska sent i jämförelse med de andra gästerna, så vi fick tyvärr inte så mycket mat i magen. Sen var det helt enkelt fest i några timmar, ni vet. Jag och Robert gick och lade oss ganska tidigt och missade en del av händelserna på småtimmarna. När Katarina och Fredric droppade in några timmar senare fick vi bl.a. reda på att det varit snudd på porrfilmsinspelning i bubbelpoolen. Alltid ska man missa the action. Robert står dock i tacksamhetsskuld till mig efter att jag räddade honom från att trilla i vattnet. Han skulle hoppa över från bryggan till båten och hamnade fel, varvid ena benet var inne i båten, andra i vattnet, och rumpan vid fören, farligt nära vattenytan. Som den rediga person jag är lyckades jag få tag i byxlinningen och hiva upp honom på däck. Vet inte hur jag lyckades med det utan att själv trilla i plurret. Betänk att jag var under the influence.

Sen började det jobbiga. Efter att Fredric och Katarina gått och lagt sig (efter mycket om och men - inte helt lätt att bädda rätt i en båt) kunde jag inte somna om. Jag låg och stirrade upp i glastaket och såg hur det blev ljusare och ljusare, och det regnade obönhörligen hela tiden. Det var som kinesisk vattentortyr. Vid fem eller sex stack Fredric och klockan sju bestämde jag mig för att inte försöka sova längre. Fredric dök upp igen två timmar senare, förnöjt drickandes på en Cola Light som han hade hittat i husets jordkällare.

Det var mycket allmän tandagnisslan över huvudvärk och illamående, fast själv mådde jag ganska fint. Däremot var jag på ganska dåligt humör p.g.a. sömnbristen och hungern. (Jonas: "Ja, på min 25-årsfest var det minsann ingen som gick hungrig".) Vi lyckades dock sova några timmar på förmiddagen och kunde sedan ge oss iväg utan risk för rattfylla (nåja). Hamburgarna i Vaxholm var det godaste jag åt på hela helgen. När vi var tillbaka i Stockholm vid halv tre somnade vi som stockar på soffan. Vid åtta-snåret blev det mer hämtmat, lite film och sen somnade jag som en klubbad säl igen.