Malmö i mitt hjärta

Att kliva in i korridorsrummet var som att gå in i någon annans rum. Papper nedkladdade med statistikformler på toaletten, en tom ölburk på skrivbordet och klädhögar på sängen. Just det, den tröjan hade jag ju nästan glömt bort.

På fredagkvällen åkte jag och P till Malmö och gick runt, runt på Malmöfestivalen. Till slut hamnade vi i The Arks trygga famn. Det är något med The Ark som är väldigt sympatiskt och genuint innerligt. Det är något gulligt med Ola Salo. Det går inte att komma ifrån. The Ark vill väl, även om jag är tveksam till att vilja det iklädd svarta vingar. Jag trodde först att Ola var en körtjej. Han hade korta vita små shorts med hög midja och hängslen. Till detta vita knäskydd och röda stövlar. För att ha det på sig har man antingen sjukt mycket självdistans eller så är man totalt uppslukad av sig själv och bilden av sig själv.

Jag gjorde mitt första besök på Plysch. Jag trodde att det var en medlemsklubb, men det är kanske enbart vissa kvällar. Något som man slås av när man går ut i Malmö är att stämningen är mycket mer avslappnad än i Stockholm, och publiken är mer blandad. Det finns allt från förortstjejer som vill vara Mary J Blige i hatt, till killar i dyra kostymer. För att inte tala om långa svarta killar som ser ut att vara direktimporterade från USA, eller smala blonda bimbor.

För första gången i mitt liv så tyckte jag om Malmö litegrann. Kanske för att lägenheten (våningen, rättare sagt) där P ev. ska vara inneboende var otroligt, fantastiskt flådig. Eller kanske för att jag fick höra en massa skånska för första gången på tre månader.