Feministiska femmes

Lotta Snickare och Liza Marklund skriver på DN Debatt att feministiskt skolade kvinnor gör snabbare karriär än sina medsystrar. Personligen har jag alltid tyckt att feministiska kvinnor har insett något som icke-feminister inte har, nämligen att män är djur. Skämt åsido, ett feministiskt medvetande, som inte övergår i sekterism, tycker jag är ett sympatiskt drag hos såväl kvinnor som män och tyder på en viss intellektuell öppenhet.

Nu säger sig Snickare och Marklund kunna visa att de kvinnor som gått Föreningssparbankens utbildningsprogram med genusinriktning i större utsträckning än de kvinnor som gått ett program utan genusinriktning, gått vidare till chefs/specialistpositioner. 65% av genusgruppen har klättrat i hierarkin, i jämförelse med 25% av den andra gruppen. Utbildningsprogrammen har bedrivits under tio års tid, så man får anta att resultatet är oberoende av individuella variationer i grupperna. Däremot står det inte hur många personer som gått utbildningarna.

Det sorgliga i den här historien är ju att det ska behövas en genusutbildning för att kvinnorna ska inse betydelsen av sitt eget kön. Jag menar inte att kvinnor ska gå omkring och tänka på män som antagonister eller att de ska göra sig själva till offer, men det behövs ett visst mått av feministiskt tänkande hos alla kvinnor. Samma genusmedicin verkar inte fungera på männen:

Den statliga utredningen 'Mansdominans i förändring' (SOU 2003:16) visar att det
finns en avgörande skillnad kring hur män och kvinnor agerar på samma
information. Att förklara för män hur orättvisorna i samhället drabbar kvinnor
leder inte automatiskt till någon förbättring från jämställdhetssynpunkt.
Tvärtom visar forskningen att ökad kunskap hos männen i stället kan leda till
ökat motstånd från deras sida. Det är, med andra ord, de medvetna kvinnorna som måste se till att samhället förändras och blir mer jämställt.

Talet om en backlash är tydligen inte överdrivet. Claes Borgström, var är du?