Språkförbistringar

Jag måste vakta min tunga när jag är och handlar. I Skåne, eller åtminstone där jag kommer ifrån, kan choklad vara ett substantiv. Ett choklad alltså. Man säger till exempel "jag vill ha ett Japp", eftersom Jappet är ett choklad. Här heter det en chokladbit. För mig är en chokladbit en bit av ett choklad. (Choklad är förresten ett ord som ser väldigt märkligt ut i skrift när man har skrivit det fem gånger.) Om jag vill få folk att skratta så räcker det med att säga "jag vill ha ett kexchoklad". Då blir det två roliga saker, dels choklad-grejen, dels mitt uttal av kex. Det heter så klart tjecks och inte kecks på skånska.

En annan språkgrej är bulle. I Skåne är en bulle alla slags runda, mjuka bakverk, det vill säga allt från frallor till kanelbullar. Jag säger till och med gräddbulle. Vet inte vad det heter här, det finns inget bra ord för det på stockholmska. Kom inte och säg att det heter kokostopp eller nåt sånt, för vad heter då varianten utan kokos? Men om jag går till affären på hörnet som har bake-off, då funkar det inte att säga att jag ska handla bullar, för då tror stockholmaren att jag ska köpa kanelsnäckor när jag i själva verket kanske ska köpa frallor. Bulle är liksom ett mer generic uttryck på skånska.

Nu ska vi på stan och fika. Sen tänkte jag skriva ner några minnesanteckningar från förra helgen, vilket jag bara skjuter upp hela tiden.