Eller: meningslösa insikter i en överbelånad akademikers liv som kommunal tjänsteman.

19 juli 2005

Ensamma människor

Det är jobbigt med ensamma människor som dricker. Häromdagen var jag tvungen att prata med en gammal finländsk gubbe som är en trogen lunchgäst. Jag brukar undvika honom så gott det går eftersom det är svårt att få honom att sluta prata. Han ville veta vad jag pluggade och vad jag tyckte om det svenska partisystemet. Han trodde att han visste något om dagens statsvetenskap eftersom han själv hade läst sociologi på uppskattningsvis 50- eller 60-talet. Det är skitjobbigt med folk som tror att de vet vad statsvetenskap är, men som i själva verket har missuppfattat allting. Och jag är hjärtligt trött på att förklara. -"Har ni verkligen inget historiskt perspektiv? Läser ni inte om de gamla romarna?" -"Nä." Han var enormt kontaktsökande och jag tittade bedjande på kocken för att han skulle rädda mig undan honom, men kocken vek undan med blicken och gick ut i annexet, den fulingen. Han känner till honom sen innan.

Min favoritalkis är nog en kvinna på cirka 50 år, som förmodligen såg riktigt bra ut en gång i tiden. Hon ser inte ut som en alkis, men det märks när hon börjar dricka. Det går fortare och fortare, och alltmer av vinkaraffens innehåll hamnar på tröjan. Hon har bott i Frankrike, vilket hon gärna berättar för alla. Liksom att hennes mamma dog ensam på en parkbänk någon gång på 70-talet. Hon gillar mig eftersom jag pratar franska med henne. Hon är riktigt tragisk faktiskt. Hon brukar stå och diskutera män med sina väninnor, och jag och väninnorna brukar säga till henne att hon ska skärpa sig. Inte hänga upp sig så mycket på männen - hon låter ju som en trånande tonåring.

Min absoluta hatgäst är den avdankade dandyn. En man i 50-årsåldern som tror att han är bra mycket stekigare än vad han i själva verket är. Han är sjukt otrevlig om han inte får som han vill på direkten, eftersom han gärna inbillar sig att han är En Viktig Person och Vi Andra ska lyda hans minsta vink. Han ger gärna sken av att ha viktiga och hemliga affärer på g som han viskar om i min chefs öra. Vi Andra ska stå brevid och vara avundsjuka på att vi inte får dela den Stora och Viktiga hemligheten. Efteråt går min chef ut i köket och himlar med ögonen.

Inga kommentarer:

Vem är det som skriver all denna nonsens?

Mitt foto
Skåning som bor i Stockholm sedan juni 2005. Har ett jobb som skulle kunna vara riktigt bra men som oftast innebär alldeles för mycket pappersadministration.

Gammalt skit