Mmmm, Milo

Två saker fick mig att skriva på bloggen igen.

1) Jag kan inte låta bli att testa nya Blogger (fast det är kanske inte nytt längre, jag vet inte, jag har inte varit inne på Blogger på väldigt länge) och

2) Milo Ventimiglia är med i nya Rocky-filmen. Nu överväger jag faktiskt att se Rocky Balboa och detta enbart på grund av Milo. Du olyckliga som inte vet vem Milo är kan få låna min Gilmore Girls-box, eller ta en titt på Boston Public där han dyker upp ibland.

Fussball

Jag kommer aldrig att förstå den där kollektiva hysterin kring fotboll. Exakt vad är det som är så intressant med att se ett gäng människor springa omkring och försöka jaga rätt på en boll för att därefter skjuta in den i ett nät? Jag fattar inte grejen. Tacka vet jag individuella sporter. Jag funderar dessutom på att anmäla kommunen till någon lämplig instans. Nämndmötet ska sluta 20.30 eftersom det är Sverige-Englandmatchen samma kväll. Skandal att fotbollen går före demokratin!

Ok, den kommunala demokratin funkar inte så bra så det gör kanske inte så mycket i praktiken. Men ändå.

Kändisspaning

Fältöversten har länge varit det överlägset bästa stället för kändisspaning, kanske inte kreddig sådan men ändå. För den som en vacker dag slår upp sina blå och känner sig lite kändiskåt kan jag efter mitt besök även rekommendera NK damunderkläder.

Bild snodd från Kändisnytt.com

Först såg jag den blivande Gemålen - David Westling alltså. Jag är helt övertygad om att det var han (vilket föranledde en del intressanta tankar om hur Vickan gör när hon ska införskaffa nya underkläder och om hon går omkring i, säg, La Perla hela dagarna) och eftersom jag är helt säker på att det var han så gör det väl ingenting om det i efterhand skulle visa sig att det inte var Daniel? För vem kan veta med säkerhet? Killen har ett mycket alldagligt utseende.

Och sen såg jag Agnes. Idol-Agnes. Hon var gullig.

Vår

Det är Helen Hunt på tv. Jag gillar Helen Hunt. (Andra jag gillar är alla som gör comebacks. I'm a sucker for comebacks - tänk Marcia Cross. Nä, då menar jag inte Desperate Housewivesgrejen utan snarare Everwood.) Just nu åker hon (Helen, inte Marcia) cab och vinden blåser i hennes hår och hon lyssnar på musik och det ser ut att vara mycket behagligare temperaturer än vad det är här just nu. Egentligen får man helt enkelt inte prata om vädret, men för i helvete när kommer våren?! I Skåne är det normalt sett vår sen en månad tillbaka och min inre klocka protesterar mot snöstormar den 31 mars. Jag hoppas att det inte alltid är lika usla vårar här uppe.

När det blir lite mer vårlikt tänkte jag även börja jogga igen. Som vanligt när jag skriver sådana saker i bloggen är det enbart med förhoppning att någon som läser ska komma ihåg att påminna mig om detta den 28 maj när jag äter chips och fortfarande inte har börjat jogga. Men jag har åtminstone köpt en tjusig blå sak som jag ska ha på mig när jag släpar mig runt i spåren. Babysteps!

Jag har förresten fått tills vidare-anställning. Haha. Jag kommer att ha så sjukt högt blodtryck om ett år.

En kommunalanställds dagbok

Funderar på att döpa om den här bloggen till "En kommunalanställd akademikers dagbok". Undrar hur många som skulle läsa den då, förmodligen ungefär två personer. Som alla andra statsvetare närde jag stora drömmar om att jobba på UD när jag började plugga, men jag måste säga att jag har blivit positivt överraskad av den kommunala sektorn. Allt man jobbar med är väldigt konkret och påverkar människor på ett direkt sätt, vilket är spännande och scary på samma gång. Det som däremot kan vara galet frustrerande är att allt är så trögrörligt och svårföränderligt och att alla tänker utifrån sitt eget förvaltningsperspektiv. Ibland tror man ju att det finns vattentäta skott mellan olika förvaltningar. Det blir inte bättre av att det sitter en massa mossiga 40-talister på en hel del poster; personer som har jobbat på samma arbetsplats hur länge som helst och som inte ser något som helst behov av att höja blicken över det dagliga arbetet.

Idag befann jag mig i den ovana positionen att bli tillfrågad om en praktikplats. En CHEF ringde till MIG och frågade om min grupp kunde tänka sig att ta hand om en liten praktikant som gick typ Europaprogrammet på Södertörn. Undrar om det ingår praktik i själva programmet? Hursomhelst så ville hon veta om det fanns några arbetsuppgifter som praktikanten kunde ägna sig åt (hon kunde kommit för en och en halv månad sen och scannat in och verifierat 4000 enkäter - det, mina vänner, är det tråkigaste jag har gjort på mycket länge), annars kunde hon ju eventuellt intervjua oss. Fniss. För min del får hon gärna komma och titta på mig när jag ringer runt till folk och sitter och skriver utredningar, men jag tror inte det är så stimulerande. Hur som helst så hänvisade jag henne till min chef.

Gamlingar

Jag är ansvarig för socialförvaltningens klagomålshantering. Jag får in en massa klagomål på hemvården. Många av dessa klagomål är skrivna på underliga små lappar. Till exempel baksidan av en postavi, på ett företagsbrev med bortklippt logga och annan återanvänd officiell post. Vad håller ni pensionärer på med egentligen? Köp ett kollegieblock så jag slipper era gamla smuliga pappersbitar!

Jeopardy

Kulisserna och hela formgivningen av det nya Jeopardy är superfult. "Nä vi tänkte att det vore fräscht med en inredning som påminner om designen på Nokia 3210. Frågeskyltarna kan väl se ut ungefär som ett sms-fönster, det känns som ett ungdomligt grepp. Och det behöver egentligen inte synas vad deltagarna heter, det är det ändå ingen som lägger på minnet."

Inte nog med att Adam ska försöka vinna över pensionärsdamernas hjärtan, han måste dessutom vara en sjukt bra programledare för att kompensera för sin fula arbetsplats.

GUBBE

Allt är gubbens fel. Min planering är helt spräckt. Jag har så j-a mycket att göra just nu att jag inte kan slappna av och vara ledig när jag kommer hem och jag orkar inte sitta jobba över eftersom jag är sjuk och egentligen skulle behöva vara ledig och kurera mig.

Jag ska producera en miljon tabeller i SPSS och vara ansvarig för kvalitetsmärkning och planera gruppresa till Kbh och genomföra 16 intervjuer de närmsta elva dagarna och skriva minnesanteckningar till alla dessa förbannade intervjuer och 13 av dessa intervjuer ska utvärderas i en rapport som i förlängningen kanske leder till att någon blir avsatt från sin chefspost (och det kommer jag att vara indirekt ansvarig för) och de resterande intervjuerna ska sammanställas tillsammans med ett gäng andra intervjuer som jag redan gjort och den kartläggningen ska ligga till grund för en nyinrättad tjänst och jag ska göra en tillståndshandbok och handlingsplan för socialförvaltningen och göra reklam och kalla till informationsmöte till en utbildning och dessutom hantera alla klagomål som inkommer till socialförvaltningen och leka detektiv och försöka ta reda på vad folk egentligen vill med sina klagomål och vilka verksamheter de egentligen klagar på. Jag har dessutom råkat fucka upp alla klagomålens diarienummer så nu måste jag göra om hela mitt fina Excelark och det blir nog helt enkelt droppen som får bägaren att rinna över. Om inte staben tar ansvar för rutinerna kring sin FÖRBANNADE klagomålshantering nån gång så blir jag galen.

Och det var detta jag såg fram emot när jag pluggade. Jesus. Nu ska jag gå och försöka komma på fina, metodologiskt och psykologiskt riktiga frågor att ställa till mina 13 intervjupersoner (intervjuer som alltså kanske leder till att nån får sparken, vilket inte kan nog understrykas).

Just det ja, gubben. Han beställde ett uppdrag en månad innan deadline. Jag har nu lyckats skjuta upp dödens datum en vecka - jag begriper inte hur han tänker - hur skulle man kunna bli klar med en utvärdering på en månad?! Jag blir sur på min chef också, som inte kan säga ifrån och ha regler för hur långt i förväg man måste beställa utredningar. Men eftersom jag är "ung och hungrig" så går väl allt för sig, kantänka.

Förutom att gubben har noll framförhållning så retar det mig till max att han tror att jag är nån slags bimbo. Jag råkade ställa en korkad fråga vid ett inledande möte med honom, och sedan råkade han komma på mig med att applicera mascara när jag var sen till ett möte (och så skämtade jag lite med honom en gång och det uppskattade han inte). Hela hans kroppsspråk fullkomligt skriker "jag har inget förtroende för dig" och jag hatar honom. Men han ska få se. Han ska få en jävligt kvalificerad utvärdering på sitt bord och sen kan han kräla i stoftet.

James Fejk

Ja, jag erkänner, jag är lite efter. Men just nu håller jag på att läsa James Freys "Tusen små bitar". I kort kan man säga att den handlar om en kille som hamnar på torken efter ett hårt och långvarigt blandmissbruk. Anledningen till att den blivit en sådan succé är givetvis att boken är självbiografisk - av någon anledning är det alltid extra kittlande att läsa vissa sorters skildringar när man vet att de är sanna (tänk Marilyn). Precis innan jag började läsa boken råkade jag se en rad i DN Kultur där det stod att det framkommit att James tydligen inte hade varit helt sanningsenlig i boken. Visst, fy skäms på James, men vafan, kunde man inte fått leva i illusionen att allt var sant? Eller så kunde jag väl åtminstone ha fått hinna läsa ut bokskrället innan jag fick reda på att dear James har skarvat lite. Jag bryr mig inte särskilt mycket om de moraliska aspekterna (de bästa historierna är alltid lite saltade) men det är irriterande att läsa en bok som utger sig för att vara sann när man vet att det inte är så. Nu ligger jag bara och tänker på vilka delar som är sanna och vilka som är påhittade.

Det var The Smoking Gun som gjorde avslöjandet i januari i år och här kan man läsa mer om hur det gick till. (Här står förvisso mer detaljerat om vilka passager i boken som är osanna men jag orkar inte läsa all den där texten. Jag läser så mycket på jobbet att jag slipper sånt när jag är ledig.)

En pikant detalj i hela historien är ju att Oprah Winfrey utsåg den till en av sina bokklubbsböcker. Enligt TSG var "Tusen små bitar" USA:s näst mest sålda bok under 2005, och majoriteten av böckerna som såldes under året såldes efter att Oprah tipsat om den. När det kom fram att James bättrat på sin livshistoria ganska avsevärt, försvarade Oprah boken, men häromdagen drog hon tillbaka sitt stöd och sade sig ha blivit lurad.

Ja, det kan inte vara lätt att vara Oprah. Hennes liv ligger i händerna på miljontals amerikanska hemmafruar och då kan man minsann inte ställa upp på vad som helst.

(Det finns även uppgifter om att James slarvat med/ljugit om återgivningen av behandlingsprogrammet som han gick - varför gör man sånt? Förstår man inte att sånt kommer ut, förr eller senare?)

On demand

Ok, jag skriver. Fast det är lite emot mina principer. Mest för att vissa personer strävar efter att göra någon form av statements när de fyller i sånt här. Men även för att jag är så usel på det. Jag är inte bra på att ha favoritsaker (filmer, böcker, caféer, klädmärken, whatever).

Fyra jobb du haft i ditt liv:
1. McDonald's McDonald's McDonald's McDonald's. (Jag har faktiskt jobbat på fem olika McDonald's-restauranger fast jag har bara varit anställd på tre.)
2. Montör och kvalitetskontrollant (!) av automatiska dörröppnare
3. Frukostvärdinna
4. Servitris

Fyra filmer som du kan se om och om igen:
Jag tvivlar på att det finns fyra filmer som jag sett om och om igen. Just nu kan jag inte ens komma på en endaste film som jag har sett flera gånger. Jag är helt enkelt inte typen som ser filmer två gånger, än mindre om och om igen.

Fyra platser där du bott:
1. Landskrona
2. Lund
3. Poitiers, Frankrike
4. Montréal, Kanada

Fyra tv-program du älskar att se:
1. Oprah Winfrey
2. Grey's Anatomy
3. Scrubs*
4. SATC*
*Jag älskade dem när jag inte hade sett alla avsnitten. Så egentligen älskar jag bara de två förstnämnda programmen.

Fyra platser där du varit på semester:
1. Jyväskylä
2. Hurghada (hu!)
3. Franska rivieran
4. New York

Fyra websidor som du besöker dagligen:
1. Kommunens hemsida (kommunen där jag jobbar)
2. Aftonbladet
3. Svenska Dagbladet
4. Min webmail
(Bloggarna har fått stryka på foten sen jag började jobba, men då har jag desto mer att läsa när jag kollar dem.)

Fyra av dina älsklingsrätter:
1. Det mesta som någon annan lagar åt mig
2. Moules frites
3. Anything som L bakar till fikapausen på eftermiddagen
4. Risotto

Fyra platser där du hellre skulle befinna dig just nu:
1. Hos familjen
2. Lund
3. San Fransisco
4. Paradisö
(Men jag måste tillägga att jag trivs rätt bra där jag är.)